Efter att i ett par år ha försökt få upp glansen på däck och rufftak bestämde jag mig vintern 2004 för att "renovera" både däck och överbyggnad. Valet mellan gelcoat eller polyuretanlack var inte lätt - fördelar och nackdelar. Mycket efterjobb med gelcoat och inget kvarvarande däcksmönster, men långvarigt skydd. Krävande underarbete för 2 komponentsfärg. Pest eller kolera?
Efter många diskussioner med ett proffs på gamla Storebro, som använt båda metoderna, bestämde jag mig för polyuretanfärg-metoden.

Alla beslag som räcken, ventiler, pollare, stora vindrutan, instrumentpanel etc monterades bort. Hur många nya ord som inte är lämpliga för svenska akademins ordlista som uppfanns under denna procedur vet jag inte, men de flesta av oss vet hur väl bultar kan sitta eller känslan när man sitter med ena halvan av bulten i handen och andra delen sitter kvar i beslaget! Pulpiten var ett helt kapitel för sig och fick faktiskt sågas av vid fästet för att kunna lossas.

I början av maj 2004 stog vi med en "strippad" båt klar att slipas. Frågan var nu - finns silikon? Tvätta eller inte tvätta? En del personer menar att silikontvätt gör mer skada än nytta och att man "smetar ut" silikonet över större ytor. Andra silkontvättar.
Vi bestämde oss själva för att inte tvätta, enbart slipa och sedan spackla upp diverse mindre skador. Sputade en grund med Hempels Light Primer. Nu började de verkliga problemen! Millimeterstora silkonploppar över stora delar av däcket; vi kanske skulle ha tvättat trots allt...
"Expertisen" rådde oss att spackla över alla dessa 100 tals porer med ett 2-komp spackel. Ett sådant arbete kan ge vem som helst silikonmardrömmar. Efter ett par dagars spacklande och nytt slipande, var båten redo för ytterligare en grundning (vi vågade inte chansa på färdigmålning). För en gång skull var vi förutseende; även om silikonplopparna försvann till 80% återstog trots allt en hel del och nu ännu mindre. Av någon anledning kom vi på en teknik att ge alla dessa små marodörer en lätt "dusch" med grundfärg i flera omgångar och lyckades på så sätt "stänga in" silikonet. Fungerade utmärkt !
Vid det här laget i början av juni 2004 insåg jag att båtsommaren skulle bli kort - alla beslag väntade på omkromning och för pollare, halkip och andra aluminiumdetaljer hade jag fortfarande inte funnit någon som kunde återskapa den urspungliga halvglansen i eloxeringen (efterforskningar under hela resterande delen av 2004 och ända fram till våren 2005 gav inget vettigt resultat. SAPA i Vetlanda och Skultuna Ytbehandling (mest serviceinriktad) kan återskapa glansen på strängpressade detaljer som lister men inte på gjutgods som pollare eller halkip).
Båten lackades med flera lager av Hempels Hempatan, som blandades till "rätt" kulör. Jag valde NCS koderna 0502Y till rufftak och S3010-G60Y till däck - det blev perfekt! Dessvärre tyckte vi att färgen härdade väl fort och hade därför svårt att hinna runt hela båten. Detta beror mycket på vilket lösningsmedel som används, men vi gick på fabrikantens anvisningar som angav 80% 808 och 20% 851.
Hela ekipaget fick härda under vintermånaderna och tiden ägnades istället åt att preparera beslagen, leta skruv, lister till vindrutan, ny servostyrning och nya trimplan.
Våren 2005 vattenslipades all målning med 2000 papper och polerades med maskin och Abralonskivor till en yta halare än is och blankare än glas!!
Sedan började ett roligt men betydligt mer tidskrävande arbete än jag kunnat drömma om; påmontering av alla detaljer.
Stora vindrutan rensades från alla gamla tätningar och istället för Sikaflex använde jag Bostix ISR 70-08, som är betydligt mycket mer lättjobbad och inte alls kladdar lika mycket som Sika. Snyggast blev att maskera före tätning. Den gamla torkade gummlisten under rutan ersattes med Kuntzes rektangulära gummilist (15x20 mm) på tips från "Bryggsnack" och limmades med Sika på rutan och i skrovet. Passar mycket bra på sidorna men ger ett kilformat glapp framtill, som dock tätats snyggt med Sika.
De gamla lanternorna med avflagnad kromning ersattes av nya rostfria, Sleipners hydrualstyrning och trimplan (QL´s nya vertikala) monterades. De senare kräver en del plastning av akterspegeln vid infästningen.
Royal Sails i Västervik hade under året sytt upp ett nytt kapell. Ett 100%-igt perfekt jobb och kapellet sitter som gjutet. Företaget kan rekommenderas!
Den 7 juli sjösattes båten i Loftahammar. Under tiden som följde glömdes alla de 100 tals timmar av förtvivlan, missmod, ovisshet osv bort (inte minst att jag svurit på att aldrig mer göra om en sådan här renovering) när båtägare efter båtägare kommit förbi och spontant uttryckt berömmelse över den "välputsade" båten. Aldrig har väl en kall öl på akterdäck smakat bättre !

... nu återstår inredningen... suck!

Oj,oj,oj! Det är sån där energi man önskade att man hade! Men vi vill se bilder!!!!

hej!
jag letar efter en halkip till fördäck på min Coronet OF 32
Någon har satt en ankarrulle där och det verkar onödigt tycker jag. Men som sagt var var finns det att få tag på?
claes

Klubben jobbar på att ta fram nya och när vi fått tillräckligt antal kör vi..anmälan görs i webshoppen

Ja, du Per. Det är mycket som jag känner igen. Min egen 21 DC kan i skrivande stund kvalificera sig till tjänst i Kustbevakningen via sin grovprimerskrud. Min båt fick metallrondell modell rasp i första stadiet; det låg 4 lager ovanpå gelcoat... om några veckor och tre grundningar/mellanslipningarblir det AWLgrip specialblandad i Holland.
Detta med halkipen är intressant, jag har funderat på glasblästring men det beror förstås helt på vad man får fram för yta - jag har provat på min gamla Alfa`s ventilkåpa som även den är av alu. Annars får det bli lättgnidning med Autosol, d v s inte till högglans och bling-bling.

/Mats Holmberg (2061)